Så önskar vi varandra ett riktigt Gott Nytt År!
Jag lovar att i alla fall försöka bli bättre på att hålla kontakt med er som vill följa mitt arbete i riksdagen och annat smått och gott som timar sig i livet.
Nu åker jag i alla fall på en veckas semester till Teneriffa - ja, vi ska köpa utsläppsrätter till resan!
Datorn får stanna hemma. Tänker bara lata oss. Känns som det behövs efter en höst med mycket på jobbet och privat.
Mobilen lyssnas av med ojämna mellanrum (den kommer nog också att vara påslagen en hel del).
Vi hörs, /SvenG
tisdag 1 januari 2008
söndag 16 december 2007
(post)Baliblogg 8
Upplösningen blev dramatisk. Gråt, burop och applåder om vartannat. Om allt detta kan läsa i söndagens tidningar. Jag rekommenderar Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen (ledare) och upprepar inte innehållet i övernskommelsen här. Se också Klimatkonventionens hemsida för att kika på slutdokumentet (www.unfccc.int).
Konferensen lyckades med det som var uppgiften, att lägga fast en plan för hur en ny överenskommelse om att begränsa klimatförändringarna ska tas fram. Den nuvarande överenskommelsen (Kyotoprotokollet) gäller fram till 2012. Som bas och utgångspunkt för dessa förhandlingar ligger FN:s klimatpanels (IPCC) rapporter. Självklart hade jag önskat att man redan nu, efter att alla forskningsrapporter lagts fram, skulle haft modet att ange vilka mål om utsläppsminskningar som ska vara vägledande. Nu gäller det att under två år komma överens om mål och fördelning mellan länderna.
Vid halvtvåtiden fredag natt kommer en stor svärande dansk ut från rummet där den mindre förhandlingsgruppen som var satt att hitta lösningar på utestånde frågor. Förhandlingarna satt fast och det var långt till en överenskommelse. Då gick vi hem och la oss.
Mycket hände utanför förhandlingsrummen. Bland annat satte USA:s administration igång sin enorma organisation. På order från Washington ringde ambassadörerna i bland annat EU-länderna till regeringarnas representanter på Bali för att kolla läget och diskutera olika positioner och eventuella utfall.
Under lördagen återvände FN:s generalsekreterare för att uppmana parterna att enas. Det såg länge ut att misslyckas. Kineser och Indier krävde ursäkter att konferensledningen för oskicklig hantering vilket fick generalsekreteraren för klimatkonventionen att hulkande lämna lokalen. Med torkade kinder återvände han och fick stående ovationer och konferensen i övrigt bedyrande honom sitt förtroende.
Till slut föll USA till föga och deras delegationsledare förklarade att man inte ville blockera en överenskommelse när alla andra var överens. Man uttalade också från sin sida att man vill delta i det fortsatta arbetet med att ta itu med klimatförändringarna. Även USA har accepterat att det är IPCC:s rapporter med dess olika sifferangivelser som utgör grunden för det fortsatta arbetet.
Det var spännande att för första gången vara med om denna typ av internationella förhandlingsmöten. Massor med kunniga tjänstemän med ett egna språk och uttryckssätt för vad som händer och vad som ska uppnås. Ibland fick man nästan känslan av att själva processen var viktigare än innehållet. Samtidigt var det dock ett gemensamt engagemang för att världens ledare nu gemensamt måsta ta itu med de svåra uppgifterna som fick genomslag hos alla inblandade. Om vi i Europa och Sverige bara förkunnade våra egna övertygelser och trossatser utan att lyssna på andra vore det kanske enklare att komma hem och även fortsättningsvis glänsa med att vi är bäst och har sanningen om hur världen ser ut och ska se ut. Visst skulle vi kunna minska Sveriges utsläpp (0,2 procent av de globala utsläppen) eller Europas (drygt 10 procent) men några märkbara förändringar av världens totala utsläpp skulle det knappast bli. /SvenG
Konferensen lyckades med det som var uppgiften, att lägga fast en plan för hur en ny överenskommelse om att begränsa klimatförändringarna ska tas fram. Den nuvarande överenskommelsen (Kyotoprotokollet) gäller fram till 2012. Som bas och utgångspunkt för dessa förhandlingar ligger FN:s klimatpanels (IPCC) rapporter. Självklart hade jag önskat att man redan nu, efter att alla forskningsrapporter lagts fram, skulle haft modet att ange vilka mål om utsläppsminskningar som ska vara vägledande. Nu gäller det att under två år komma överens om mål och fördelning mellan länderna.
Vid halvtvåtiden fredag natt kommer en stor svärande dansk ut från rummet där den mindre förhandlingsgruppen som var satt att hitta lösningar på utestånde frågor. Förhandlingarna satt fast och det var långt till en överenskommelse. Då gick vi hem och la oss.
Mycket hände utanför förhandlingsrummen. Bland annat satte USA:s administration igång sin enorma organisation. På order från Washington ringde ambassadörerna i bland annat EU-länderna till regeringarnas representanter på Bali för att kolla läget och diskutera olika positioner och eventuella utfall.
Under lördagen återvände FN:s generalsekreterare för att uppmana parterna att enas. Det såg länge ut att misslyckas. Kineser och Indier krävde ursäkter att konferensledningen för oskicklig hantering vilket fick generalsekreteraren för klimatkonventionen att hulkande lämna lokalen. Med torkade kinder återvände han och fick stående ovationer och konferensen i övrigt bedyrande honom sitt förtroende.
Till slut föll USA till föga och deras delegationsledare förklarade att man inte ville blockera en överenskommelse när alla andra var överens. Man uttalade också från sin sida att man vill delta i det fortsatta arbetet med att ta itu med klimatförändringarna. Även USA har accepterat att det är IPCC:s rapporter med dess olika sifferangivelser som utgör grunden för det fortsatta arbetet.
Det var spännande att för första gången vara med om denna typ av internationella förhandlingsmöten. Massor med kunniga tjänstemän med ett egna språk och uttryckssätt för vad som händer och vad som ska uppnås. Ibland fick man nästan känslan av att själva processen var viktigare än innehållet. Samtidigt var det dock ett gemensamt engagemang för att världens ledare nu gemensamt måsta ta itu med de svåra uppgifterna som fick genomslag hos alla inblandade. Om vi i Europa och Sverige bara förkunnade våra egna övertygelser och trossatser utan att lyssna på andra vore det kanske enklare att komma hem och även fortsättningsvis glänsa med att vi är bäst och har sanningen om hur världen ser ut och ska se ut. Visst skulle vi kunna minska Sveriges utsläpp (0,2 procent av de globala utsläppen) eller Europas (drygt 10 procent) men några märkbara förändringar av världens totala utsläpp skulle det knappast bli. /SvenG
fredag 14 december 2007
Baliblogg 7
Det surrar i korridorer och lokaler. Delegater glider runt, snackar, söker information. En del har letat upp lugna utrymmen i soffhörn, under trappor etc för att utöva komaövningar. Alla är vi medborgare i laptopland, chattar, bloggar, surfar, rapporterar. Plenummötet som skulle ha klarat av en del formalia håller just nu på att starta, över tre timmar försenat. Ingen har fått information om varför. För ärrade förhandlare räcker det med ett ord för att beskriva detta - "klassiskt".
I förhandlingarna har det börjat lossna. Alla verkar vilja vara med. Nu är det bara ett par områden i "The Bali Roadmap" som återstår.
Just nu startar plenum med en rapport från förhandlingsläget. En grupp om 14 ministrar sköter slutförhandlingarna. Två undergrupper har bildats. Den första har hanterat formuleringarna av de fyra blocken som innehåller områden som man ska förhandla om fram till 2009 (utsläppsbegränsningar, anpassningsåtgärder, teknologiöverföring och finansiering). Denna grupp har kommit överens.
Den andra gruppen har att komma överens om den inledande texten (preamble). Här är det två områden som man ännu förhandlar om. Dels hur referenser till det vetenskapliga underlaget ska formuleras. Dels hur ansvarsfördelningen mellan i-länder, u-länder och USA när det gäller framtida utsläppsbegränsningar ska formuleras. Det görs framsteg i denna grupp. Stopptiden för deras arbete är 19.30 (12.30 svensk tid). Sedan ska de rapportera till 14-ministergruppen som nämns ovan. Sedan återstår den trickiga frågan om vad dokumentet ska kallas ("Road Map"?) innan texten föreläggs plenum för beslut. /SvenG
I förhandlingarna har det börjat lossna. Alla verkar vilja vara med. Nu är det bara ett par områden i "The Bali Roadmap" som återstår.
Just nu startar plenum med en rapport från förhandlingsläget. En grupp om 14 ministrar sköter slutförhandlingarna. Två undergrupper har bildats. Den första har hanterat formuleringarna av de fyra blocken som innehåller områden som man ska förhandla om fram till 2009 (utsläppsbegränsningar, anpassningsåtgärder, teknologiöverföring och finansiering). Denna grupp har kommit överens.
Den andra gruppen har att komma överens om den inledande texten (preamble). Här är det två områden som man ännu förhandlar om. Dels hur referenser till det vetenskapliga underlaget ska formuleras. Dels hur ansvarsfördelningen mellan i-länder, u-länder och USA när det gäller framtida utsläppsbegränsningar ska formuleras. Det görs framsteg i denna grupp. Stopptiden för deras arbete är 19.30 (12.30 svensk tid). Sedan ska de rapportera till 14-ministergruppen som nämns ovan. Sedan återstår den trickiga frågan om vad dokumentet ska kallas ("Road Map"?) innan texten föreläggs plenum för beslut. /SvenG
Baliblogg 6
Sista dygnet, spänd förväntan, hålögda förhandlare, ministrar i slutna förhandlingsrum. Ingenting är klart förrän allt är klart. Under em/kv/natt visar det sig vilken variant på temat lyckad/misslyckad konferens som kommer att gälla. Den viktigaste förhandlingsgruppen jobbade till 03.30 i natt. Då härsknade tydligen ryssarna till och krävde att deras textförslag skulle antas annars skulle man blockera allt annat. Då insåg man att det var dags att gå och lägga sig. Förhandlingar har sedan pågått sedan kl 10.00 idag.
Morgonens koordinering mellan EU-ministrarna var mycket intressant. Chefsförhandlaren meddelade att vissa framsteg gjorts men att det är långt kvar till konsensus på andra områden.
USA har pressats att inte längre sitta tysta, vilket lett till att vissa papper och texter trasslats fram ur byrolådorna.
Nu handlar det framför allt om hur man ska uttrycka olika länders och ländergruppers ansvar för att minska utsläppen. Ska samma krav ställas på snabbt växande u-länder som på i-länderna? Vilka krav ska ställas på de fattigaste länderna? USA ser på Kina som en ekonomisk stormakt som är på väg att konkurrera ut deras industri. Känsligt värre, särskilt som ekonomin i USA står och hackar och finanskrisen ännu inte verkar vara helt under kontroll. I detta läge vill man inte ge Kina några frispel i deras fortsatta utveckling. Samtidigt måste det naturligtvis vägas in att utsläppen per person är många gånger högre i USA och Europa än i Kina för att inte tala om de länder som inte har samma utveckling som Kina.
Den andra knäckfrågan handlar om hur tydligt olika mål och utsläppsreduktioner ska anges. tydliga sifferangivelser från FN:s klimatpanel (IPCC) eller bara hänvisningar till deras rapporter och eventuellt andra texter som finns sedan tidigare. Även här är USA en buse som vill se så lite konkreta sifferuppgifter som möjligt i slutdokumentet.
Mycket talar för att det blir en ganska omfattande men inte särskilt konkret uppgörelse som ändå gör att förhandlingsarbetet inför besluten 2009 kommer igång, att huvuddragen klargörs och en tidsplan med inprickade möten läggs fast. Trycket från medborgarna i klimatfrågorna är högt i de allra flesta länder. Ingen regeringen vill komma hem med ett misslyckande i bagaget.
Återkommer när det händer något. /SvenG
Morgonens koordinering mellan EU-ministrarna var mycket intressant. Chefsförhandlaren meddelade att vissa framsteg gjorts men att det är långt kvar till konsensus på andra områden.
USA har pressats att inte längre sitta tysta, vilket lett till att vissa papper och texter trasslats fram ur byrolådorna.
Nu handlar det framför allt om hur man ska uttrycka olika länders och ländergruppers ansvar för att minska utsläppen. Ska samma krav ställas på snabbt växande u-länder som på i-länderna? Vilka krav ska ställas på de fattigaste länderna? USA ser på Kina som en ekonomisk stormakt som är på väg att konkurrera ut deras industri. Känsligt värre, särskilt som ekonomin i USA står och hackar och finanskrisen ännu inte verkar vara helt under kontroll. I detta läge vill man inte ge Kina några frispel i deras fortsatta utveckling. Samtidigt måste det naturligtvis vägas in att utsläppen per person är många gånger högre i USA och Europa än i Kina för att inte tala om de länder som inte har samma utveckling som Kina.
Den andra knäckfrågan handlar om hur tydligt olika mål och utsläppsreduktioner ska anges. tydliga sifferangivelser från FN:s klimatpanel (IPCC) eller bara hänvisningar till deras rapporter och eventuellt andra texter som finns sedan tidigare. Även här är USA en buse som vill se så lite konkreta sifferuppgifter som möjligt i slutdokumentet.
Mycket talar för att det blir en ganska omfattande men inte särskilt konkret uppgörelse som ändå gör att förhandlingsarbetet inför besluten 2009 kommer igång, att huvuddragen klargörs och en tidsplan med inprickade möten läggs fast. Trycket från medborgarna i klimatfrågorna är högt i de allra flesta länder. Ingen regeringen vill komma hem med ett misslyckande i bagaget.
Återkommer när det händer något. /SvenG
torsdag 13 december 2007
Baliblogg 5
Fullt i lokalen, fullt runt TV-skärmarna i korridorerna. Förtätad stämning, väckelsemöte.
Al Gore höll sitt tal på ett sätt som skulle få retorikprofessorer att gråta hejdlöst av rörelse. En lagom portion fakta, bilder och liknelser, historiska referenser och citat för stora författare och politiska ledare och en modulering av rösten som inte kommer den bästa skådespelare efter.
Viktigast var dock innehållet. Beskrivningarna av klimatförändringarna och dess konsekvenser känner vi igen sen tidigare. Möjligen med undantag för de senaste rönen om i vilken takt isar och glaciärer smälter och därmed sammanhängande havsnivåhöjningar. Det går ruggigt fort nu!
Ni kan säkert läsa/se hans tal på nätet och ni kanske redan har fått det refererat i radio och tidningar mn jag fäste mig vid några punkter:
1. Han uppmanade konferensen att gå vidare utan USA om dom fortsätter att trilskas. Lämna en halvsida tom, gör en fotnotshänvisning och skriv att här skulle det stått vad USA ville bidra med men dom har inte bidragit. Vi återkommer dock efter presidentvalet för att fylla i detta tomma utrymme eftersom USA då kommer att vara beredda att ge sitt bidrag och ta sitt ansvar. (Kul utmaning till världens enda stormakt att undvika att bli en fotnot!)
2. Sluta att tala om att nya åtgärder ska träda i kraft efter Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2012. Ny åtgärder behövs från 2010. Varför i hela världen ska sådant man kommer överens om 2009 inte träda i kraft förrän 2013?
3. Ansvaret att hejda klimatförändringarna är inte främst en (parti)politisk fråga det är en moralisk fråga.
4. Vi kan välja vilken fråga våra barnbarn kommer att ställa. Antingen: Varför gjorde ni inte tillräckligt trots allt ni visste? Eller: Hur lyckades ni? Jag vet vilken fråga jag vill svara på.
Al Gore uppträdde inte som någon med officiell maktposition. Enligt honom själv uppträdde han som som medborgare, pappa och grandfather (gäller väl för både morfar och farfar?). En utmaning som verkligen känns. Albin och Ida - jag vill ha ert bästa för ögonen i allt jag gör!
Den tropiska Balikvällen avslutades med glögg, lussekatt och pepparkaka i ambassadens regi för alla svenskar på plats. Konstigt om man verkar lite förvirrad? Icke. /SvenG
Al Gore höll sitt tal på ett sätt som skulle få retorikprofessorer att gråta hejdlöst av rörelse. En lagom portion fakta, bilder och liknelser, historiska referenser och citat för stora författare och politiska ledare och en modulering av rösten som inte kommer den bästa skådespelare efter.
Viktigast var dock innehållet. Beskrivningarna av klimatförändringarna och dess konsekvenser känner vi igen sen tidigare. Möjligen med undantag för de senaste rönen om i vilken takt isar och glaciärer smälter och därmed sammanhängande havsnivåhöjningar. Det går ruggigt fort nu!
Ni kan säkert läsa/se hans tal på nätet och ni kanske redan har fått det refererat i radio och tidningar mn jag fäste mig vid några punkter:
1. Han uppmanade konferensen att gå vidare utan USA om dom fortsätter att trilskas. Lämna en halvsida tom, gör en fotnotshänvisning och skriv att här skulle det stått vad USA ville bidra med men dom har inte bidragit. Vi återkommer dock efter presidentvalet för att fylla i detta tomma utrymme eftersom USA då kommer att vara beredda att ge sitt bidrag och ta sitt ansvar. (Kul utmaning till världens enda stormakt att undvika att bli en fotnot!)
2. Sluta att tala om att nya åtgärder ska träda i kraft efter Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2012. Ny åtgärder behövs från 2010. Varför i hela världen ska sådant man kommer överens om 2009 inte träda i kraft förrän 2013?
3. Ansvaret att hejda klimatförändringarna är inte främst en (parti)politisk fråga det är en moralisk fråga.
4. Vi kan välja vilken fråga våra barnbarn kommer att ställa. Antingen: Varför gjorde ni inte tillräckligt trots allt ni visste? Eller: Hur lyckades ni? Jag vet vilken fråga jag vill svara på.
Al Gore uppträdde inte som någon med officiell maktposition. Enligt honom själv uppträdde han som som medborgare, pappa och grandfather (gäller väl för både morfar och farfar?). En utmaning som verkligen känns. Albin och Ida - jag vill ha ert bästa för ögonen i allt jag gör!
Den tropiska Balikvällen avslutades med glögg, lussekatt och pepparkaka i ambassadens regi för alla svenskar på plats. Konstigt om man verkar lite förvirrad? Icke. /SvenG
Baliblogg 4
Strax innan lunch talade miljöminister Andreas Carlgren. Han utgick från de vetenskapliga rapporter som lagts fram från framför allt FN:s klimatpanel. Dessa utgör en "kristallklar" bekräftelse på hur läget är och vad som måste göras för att mildra klimathotet.
Vid konferensen i Köpenhamn år 2009 måste världens länder komma överens om att genomsnittstemperaturen inte får öka mer än 2 grader i förhållande till förindustriell tid. Utsläppen måste minska med 50-85 grader till 2050. Detta är ett gemensamt ansvar där "bördorna" fördelas rättvist så att den industrialiserade västvärlden tar på sig ett större beting.
Carlgren välkomnade också det engagemang som nu växer i USA på olika nivåer som meborgarna, näringslivet, delstaterna och inom senaten. Till och med mr Bush fick beröm för sitt växande engagemang (har jag missat nå´t?)
Miljöministern visade med den svenska utvecklingen som exempel att det går att kombinera ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Oljeanvändningen har halverats sedan 1970 samtidigt som användningen av bioenergi har ökat med 60%. Mellan 1990 och 2006 har växthusgasutsläppen minskat med 9 procent (nya siffror från SCB) samtidigt som tillväxten har varit 44%.
Han avslutade med att utmana församlingen att besluta om en vägkarta för fortsatta förhandlingar med tydliga tidsangivelser och punkter till vägledning på resan från Bali 2007 till Köpenhamn 2009.
Medan raden av talare forsätter att meddela varandra om den utmaning klimatförändringarna utgör pågår förhandlingar om slutdokumentet som ska beslutas någon gång under fredag kväll/natt. Detta dokument är ganska vagt i sitt språkbruk (enligt erfarna förhandlare) där EU och andra som vill ha tydliga åtaganden redan på Bali har backat för att få med USA, Kina och Indien i ett konstruktivt förhandlingsarbete fram till 2009 då ett avtal bör vara på plats som kan ge FN:s klimatkonvention fortsatt legitimitet och utgöra en bra bas för skärpningar av Kyotoprotokollet.
Utkastet säger att en gemensam vision ska tas fram som talar om totala utsläppsminskningar som ska ske på ett sätt som gynnar en ekologisk, social och ekonomiskt hållbar utveckling. Sedan pekas på fyra block inom vilka man måste få fram gemensamma åtaganden:
1. Utsläppsminskningar
2. Stöd till anpassning till klimatförändringarnas konsekvenser
3. Teknologiöverföring från industrialiserade länder till utvecklingsländer
4. Finansiering av olika åtgärder
Dokumentet talar också om att processen måste börja omgående och att en arbets/förhandlingsgrupp ska tillsättas. Gruppens första möte ska inte hållas senare än april 2008 och arbetet ska vara klart så att beslut kan fattas under mötet i Köpenhamn 2009.
Nu väntar alla på att Al Gore ska komma hit för att hålla tal under kvällen. Det ska bli spännande att höra vilka utmaningar han har till alla världens regeringar i allmänhet och till sin egen regering i synnerhet.
Jag åt lunch med Sveriges ambassadör i Indonesien och fick många spännande och intressanta informationer. Ett land som har ca 220 miljoner invånare som bor på 6000 av landets 17000 öar. En ganska ung demokrati (knappt 10 år) som står inför stora möjligheter och utmaningar. Ett lite mer udda faktum är att sången "Små grodorna" sjungs på samma sätt här som i Sverige. Det är en vanlig sång hos scoutrörelsen bland annat. Ambassadören visste dock inte varför våra bägge länder har denna sångskatt tillsammans. Någon som vet? /SvenG
Vid konferensen i Köpenhamn år 2009 måste världens länder komma överens om att genomsnittstemperaturen inte får öka mer än 2 grader i förhållande till förindustriell tid. Utsläppen måste minska med 50-85 grader till 2050. Detta är ett gemensamt ansvar där "bördorna" fördelas rättvist så att den industrialiserade västvärlden tar på sig ett större beting.
Carlgren välkomnade också det engagemang som nu växer i USA på olika nivåer som meborgarna, näringslivet, delstaterna och inom senaten. Till och med mr Bush fick beröm för sitt växande engagemang (har jag missat nå´t?)
Miljöministern visade med den svenska utvecklingen som exempel att det går att kombinera ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Oljeanvändningen har halverats sedan 1970 samtidigt som användningen av bioenergi har ökat med 60%. Mellan 1990 och 2006 har växthusgasutsläppen minskat med 9 procent (nya siffror från SCB) samtidigt som tillväxten har varit 44%.
Han avslutade med att utmana församlingen att besluta om en vägkarta för fortsatta förhandlingar med tydliga tidsangivelser och punkter till vägledning på resan från Bali 2007 till Köpenhamn 2009.
Medan raden av talare forsätter att meddela varandra om den utmaning klimatförändringarna utgör pågår förhandlingar om slutdokumentet som ska beslutas någon gång under fredag kväll/natt. Detta dokument är ganska vagt i sitt språkbruk (enligt erfarna förhandlare) där EU och andra som vill ha tydliga åtaganden redan på Bali har backat för att få med USA, Kina och Indien i ett konstruktivt förhandlingsarbete fram till 2009 då ett avtal bör vara på plats som kan ge FN:s klimatkonvention fortsatt legitimitet och utgöra en bra bas för skärpningar av Kyotoprotokollet.
Utkastet säger att en gemensam vision ska tas fram som talar om totala utsläppsminskningar som ska ske på ett sätt som gynnar en ekologisk, social och ekonomiskt hållbar utveckling. Sedan pekas på fyra block inom vilka man måste få fram gemensamma åtaganden:
1. Utsläppsminskningar
2. Stöd till anpassning till klimatförändringarnas konsekvenser
3. Teknologiöverföring från industrialiserade länder till utvecklingsländer
4. Finansiering av olika åtgärder
Dokumentet talar också om att processen måste börja omgående och att en arbets/förhandlingsgrupp ska tillsättas. Gruppens första möte ska inte hållas senare än april 2008 och arbetet ska vara klart så att beslut kan fattas under mötet i Köpenhamn 2009.
Nu väntar alla på att Al Gore ska komma hit för att hålla tal under kvällen. Det ska bli spännande att höra vilka utmaningar han har till alla världens regeringar i allmänhet och till sin egen regering i synnerhet.
Jag åt lunch med Sveriges ambassadör i Indonesien och fick många spännande och intressanta informationer. Ett land som har ca 220 miljoner invånare som bor på 6000 av landets 17000 öar. En ganska ung demokrati (knappt 10 år) som står inför stora möjligheter och utmaningar. Ett lite mer udda faktum är att sången "Små grodorna" sjungs på samma sätt här som i Sverige. Det är en vanlig sång hos scoutrörelsen bland annat. Ambassadören visste dock inte varför våra bägge länder har denna sångskatt tillsammans. Någon som vet? /SvenG
Baliblogg 3
Sitter inne i stora plenisalen. Talare från världens alla hörn passerar i strid ström. Norges statsminister inledde dagen med ett skarpt inlägg med löften om att avsätta 3 miljarder norska kronor per år ett antal år framöver för att stödja länder som förhindrar avskogning.
Det är en dryg timma till lunchuppehåll. Ingen vet om den svenska miljöministern ska tala före eller efter lunch. Talarlistan bröt samman under gårdagen. Ingen håller den anvisade tiden. Dessutom kompliceras det hela genom att konferensens ordförande utser olika grupper av ministrar och officials att förhandla i olika knäckfrågor, varför talarlistan hela tiden behöver göras om.
Morgonens EU-koordinering var mycket intressant. Miljöministrarna och deras chefsförhandlarare sitter vid ett stort bort, tjänstemän vid väggarna och ett antal åhörarplatser. Den portugisiska ordföranden sammanfattar förhandlingsläget. G77 länderna (utvecklingsländerna) och Kina har intagit en "konstruktiv" attityd, Saudiarabien och Indien är avvikarna som inte vill gå med på mycket och Världens enda riktiga stormakt USA agerar besynnerligt genom att inte säga något alls i viktiga förhandlingsgrupper. EU:s ledande roll är tydlig genom flera engagerade och tunga inlägg från bland andra Tyskland, England, Frankrike, Danmark, Holland, Italien, Spanien och Europeiska kommissionen. En rad överläggningar med andra länder finns på programmet för att påverka i rätt riktning. Det handlar om Indien, Ryssland, Australien, Kina, Brasilien och Japan. EU är ledande och aktiva - vi kan vara stolta.
Medan jag skrivit detta har Italien, Luxenburg, Mali, Guyana, Botswana och Fiji. Även idag gör olika ö-riken som exempelvis Fiji starka inlägg om sitt utsatta läge. Ca 70 talare återstår innan dagen är slut. /SvenG
Det är en dryg timma till lunchuppehåll. Ingen vet om den svenska miljöministern ska tala före eller efter lunch. Talarlistan bröt samman under gårdagen. Ingen håller den anvisade tiden. Dessutom kompliceras det hela genom att konferensens ordförande utser olika grupper av ministrar och officials att förhandla i olika knäckfrågor, varför talarlistan hela tiden behöver göras om.
Morgonens EU-koordinering var mycket intressant. Miljöministrarna och deras chefsförhandlarare sitter vid ett stort bort, tjänstemän vid väggarna och ett antal åhörarplatser. Den portugisiska ordföranden sammanfattar förhandlingsläget. G77 länderna (utvecklingsländerna) och Kina har intagit en "konstruktiv" attityd, Saudiarabien och Indien är avvikarna som inte vill gå med på mycket och Världens enda riktiga stormakt USA agerar besynnerligt genom att inte säga något alls i viktiga förhandlingsgrupper. EU:s ledande roll är tydlig genom flera engagerade och tunga inlägg från bland andra Tyskland, England, Frankrike, Danmark, Holland, Italien, Spanien och Europeiska kommissionen. En rad överläggningar med andra länder finns på programmet för att påverka i rätt riktning. Det handlar om Indien, Ryssland, Australien, Kina, Brasilien och Japan. EU är ledande och aktiva - vi kan vara stolta.
Medan jag skrivit detta har Italien, Luxenburg, Mali, Guyana, Botswana och Fiji. Även idag gör olika ö-riken som exempelvis Fiji starka inlägg om sitt utsatta läge. Ca 70 talare återstår innan dagen är slut. /SvenG
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
