Upplösningen blev dramatisk. Gråt, burop och applåder om vartannat. Om allt detta kan läsa i söndagens tidningar. Jag rekommenderar Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen (ledare) och upprepar inte innehållet i övernskommelsen här. Se också Klimatkonventionens hemsida för att kika på slutdokumentet (www.unfccc.int).
Konferensen lyckades med det som var uppgiften, att lägga fast en plan för hur en ny överenskommelse om att begränsa klimatförändringarna ska tas fram. Den nuvarande överenskommelsen (Kyotoprotokollet) gäller fram till 2012. Som bas och utgångspunkt för dessa förhandlingar ligger FN:s klimatpanels (IPCC) rapporter. Självklart hade jag önskat att man redan nu, efter att alla forskningsrapporter lagts fram, skulle haft modet att ange vilka mål om utsläppsminskningar som ska vara vägledande. Nu gäller det att under två år komma överens om mål och fördelning mellan länderna.
Vid halvtvåtiden fredag natt kommer en stor svärande dansk ut från rummet där den mindre förhandlingsgruppen som var satt att hitta lösningar på utestånde frågor. Förhandlingarna satt fast och det var långt till en överenskommelse. Då gick vi hem och la oss.
Mycket hände utanför förhandlingsrummen. Bland annat satte USA:s administration igång sin enorma organisation. På order från Washington ringde ambassadörerna i bland annat EU-länderna till regeringarnas representanter på Bali för att kolla läget och diskutera olika positioner och eventuella utfall.
Under lördagen återvände FN:s generalsekreterare för att uppmana parterna att enas. Det såg länge ut att misslyckas. Kineser och Indier krävde ursäkter att konferensledningen för oskicklig hantering vilket fick generalsekreteraren för klimatkonventionen att hulkande lämna lokalen. Med torkade kinder återvände han och fick stående ovationer och konferensen i övrigt bedyrande honom sitt förtroende.
Till slut föll USA till föga och deras delegationsledare förklarade att man inte ville blockera en överenskommelse när alla andra var överens. Man uttalade också från sin sida att man vill delta i det fortsatta arbetet med att ta itu med klimatförändringarna. Även USA har accepterat att det är IPCC:s rapporter med dess olika sifferangivelser som utgör grunden för det fortsatta arbetet.
Det var spännande att för första gången vara med om denna typ av internationella förhandlingsmöten. Massor med kunniga tjänstemän med ett egna språk och uttryckssätt för vad som händer och vad som ska uppnås. Ibland fick man nästan känslan av att själva processen var viktigare än innehållet. Samtidigt var det dock ett gemensamt engagemang för att världens ledare nu gemensamt måsta ta itu med de svåra uppgifterna som fick genomslag hos alla inblandade. Om vi i Europa och Sverige bara förkunnade våra egna övertygelser och trossatser utan att lyssna på andra vore det kanske enklare att komma hem och även fortsättningsvis glänsa med att vi är bäst och har sanningen om hur världen ser ut och ska se ut. Visst skulle vi kunna minska Sveriges utsläpp (0,2 procent av de globala utsläppen) eller Europas (drygt 10 procent) men några märkbara förändringar av världens totala utsläpp skulle det knappast bli. /SvenG
söndag 16 december 2007
fredag 14 december 2007
Baliblogg 7
Det surrar i korridorer och lokaler. Delegater glider runt, snackar, söker information. En del har letat upp lugna utrymmen i soffhörn, under trappor etc för att utöva komaövningar. Alla är vi medborgare i laptopland, chattar, bloggar, surfar, rapporterar. Plenummötet som skulle ha klarat av en del formalia håller just nu på att starta, över tre timmar försenat. Ingen har fått information om varför. För ärrade förhandlare räcker det med ett ord för att beskriva detta - "klassiskt".
I förhandlingarna har det börjat lossna. Alla verkar vilja vara med. Nu är det bara ett par områden i "The Bali Roadmap" som återstår.
Just nu startar plenum med en rapport från förhandlingsläget. En grupp om 14 ministrar sköter slutförhandlingarna. Två undergrupper har bildats. Den första har hanterat formuleringarna av de fyra blocken som innehåller områden som man ska förhandla om fram till 2009 (utsläppsbegränsningar, anpassningsåtgärder, teknologiöverföring och finansiering). Denna grupp har kommit överens.
Den andra gruppen har att komma överens om den inledande texten (preamble). Här är det två områden som man ännu förhandlar om. Dels hur referenser till det vetenskapliga underlaget ska formuleras. Dels hur ansvarsfördelningen mellan i-länder, u-länder och USA när det gäller framtida utsläppsbegränsningar ska formuleras. Det görs framsteg i denna grupp. Stopptiden för deras arbete är 19.30 (12.30 svensk tid). Sedan ska de rapportera till 14-ministergruppen som nämns ovan. Sedan återstår den trickiga frågan om vad dokumentet ska kallas ("Road Map"?) innan texten föreläggs plenum för beslut. /SvenG
I förhandlingarna har det börjat lossna. Alla verkar vilja vara med. Nu är det bara ett par områden i "The Bali Roadmap" som återstår.
Just nu startar plenum med en rapport från förhandlingsläget. En grupp om 14 ministrar sköter slutförhandlingarna. Två undergrupper har bildats. Den första har hanterat formuleringarna av de fyra blocken som innehåller områden som man ska förhandla om fram till 2009 (utsläppsbegränsningar, anpassningsåtgärder, teknologiöverföring och finansiering). Denna grupp har kommit överens.
Den andra gruppen har att komma överens om den inledande texten (preamble). Här är det två områden som man ännu förhandlar om. Dels hur referenser till det vetenskapliga underlaget ska formuleras. Dels hur ansvarsfördelningen mellan i-länder, u-länder och USA när det gäller framtida utsläppsbegränsningar ska formuleras. Det görs framsteg i denna grupp. Stopptiden för deras arbete är 19.30 (12.30 svensk tid). Sedan ska de rapportera till 14-ministergruppen som nämns ovan. Sedan återstår den trickiga frågan om vad dokumentet ska kallas ("Road Map"?) innan texten föreläggs plenum för beslut. /SvenG
Baliblogg 6
Sista dygnet, spänd förväntan, hålögda förhandlare, ministrar i slutna förhandlingsrum. Ingenting är klart förrän allt är klart. Under em/kv/natt visar det sig vilken variant på temat lyckad/misslyckad konferens som kommer att gälla. Den viktigaste förhandlingsgruppen jobbade till 03.30 i natt. Då härsknade tydligen ryssarna till och krävde att deras textförslag skulle antas annars skulle man blockera allt annat. Då insåg man att det var dags att gå och lägga sig. Förhandlingar har sedan pågått sedan kl 10.00 idag.
Morgonens koordinering mellan EU-ministrarna var mycket intressant. Chefsförhandlaren meddelade att vissa framsteg gjorts men att det är långt kvar till konsensus på andra områden.
USA har pressats att inte längre sitta tysta, vilket lett till att vissa papper och texter trasslats fram ur byrolådorna.
Nu handlar det framför allt om hur man ska uttrycka olika länders och ländergruppers ansvar för att minska utsläppen. Ska samma krav ställas på snabbt växande u-länder som på i-länderna? Vilka krav ska ställas på de fattigaste länderna? USA ser på Kina som en ekonomisk stormakt som är på väg att konkurrera ut deras industri. Känsligt värre, särskilt som ekonomin i USA står och hackar och finanskrisen ännu inte verkar vara helt under kontroll. I detta läge vill man inte ge Kina några frispel i deras fortsatta utveckling. Samtidigt måste det naturligtvis vägas in att utsläppen per person är många gånger högre i USA och Europa än i Kina för att inte tala om de länder som inte har samma utveckling som Kina.
Den andra knäckfrågan handlar om hur tydligt olika mål och utsläppsreduktioner ska anges. tydliga sifferangivelser från FN:s klimatpanel (IPCC) eller bara hänvisningar till deras rapporter och eventuellt andra texter som finns sedan tidigare. Även här är USA en buse som vill se så lite konkreta sifferuppgifter som möjligt i slutdokumentet.
Mycket talar för att det blir en ganska omfattande men inte särskilt konkret uppgörelse som ändå gör att förhandlingsarbetet inför besluten 2009 kommer igång, att huvuddragen klargörs och en tidsplan med inprickade möten läggs fast. Trycket från medborgarna i klimatfrågorna är högt i de allra flesta länder. Ingen regeringen vill komma hem med ett misslyckande i bagaget.
Återkommer när det händer något. /SvenG
Morgonens koordinering mellan EU-ministrarna var mycket intressant. Chefsförhandlaren meddelade att vissa framsteg gjorts men att det är långt kvar till konsensus på andra områden.
USA har pressats att inte längre sitta tysta, vilket lett till att vissa papper och texter trasslats fram ur byrolådorna.
Nu handlar det framför allt om hur man ska uttrycka olika länders och ländergruppers ansvar för att minska utsläppen. Ska samma krav ställas på snabbt växande u-länder som på i-länderna? Vilka krav ska ställas på de fattigaste länderna? USA ser på Kina som en ekonomisk stormakt som är på väg att konkurrera ut deras industri. Känsligt värre, särskilt som ekonomin i USA står och hackar och finanskrisen ännu inte verkar vara helt under kontroll. I detta läge vill man inte ge Kina några frispel i deras fortsatta utveckling. Samtidigt måste det naturligtvis vägas in att utsläppen per person är många gånger högre i USA och Europa än i Kina för att inte tala om de länder som inte har samma utveckling som Kina.
Den andra knäckfrågan handlar om hur tydligt olika mål och utsläppsreduktioner ska anges. tydliga sifferangivelser från FN:s klimatpanel (IPCC) eller bara hänvisningar till deras rapporter och eventuellt andra texter som finns sedan tidigare. Även här är USA en buse som vill se så lite konkreta sifferuppgifter som möjligt i slutdokumentet.
Mycket talar för att det blir en ganska omfattande men inte särskilt konkret uppgörelse som ändå gör att förhandlingsarbetet inför besluten 2009 kommer igång, att huvuddragen klargörs och en tidsplan med inprickade möten läggs fast. Trycket från medborgarna i klimatfrågorna är högt i de allra flesta länder. Ingen regeringen vill komma hem med ett misslyckande i bagaget.
Återkommer när det händer något. /SvenG
torsdag 13 december 2007
Baliblogg 5
Fullt i lokalen, fullt runt TV-skärmarna i korridorerna. Förtätad stämning, väckelsemöte.
Al Gore höll sitt tal på ett sätt som skulle få retorikprofessorer att gråta hejdlöst av rörelse. En lagom portion fakta, bilder och liknelser, historiska referenser och citat för stora författare och politiska ledare och en modulering av rösten som inte kommer den bästa skådespelare efter.
Viktigast var dock innehållet. Beskrivningarna av klimatförändringarna och dess konsekvenser känner vi igen sen tidigare. Möjligen med undantag för de senaste rönen om i vilken takt isar och glaciärer smälter och därmed sammanhängande havsnivåhöjningar. Det går ruggigt fort nu!
Ni kan säkert läsa/se hans tal på nätet och ni kanske redan har fått det refererat i radio och tidningar mn jag fäste mig vid några punkter:
1. Han uppmanade konferensen att gå vidare utan USA om dom fortsätter att trilskas. Lämna en halvsida tom, gör en fotnotshänvisning och skriv att här skulle det stått vad USA ville bidra med men dom har inte bidragit. Vi återkommer dock efter presidentvalet för att fylla i detta tomma utrymme eftersom USA då kommer att vara beredda att ge sitt bidrag och ta sitt ansvar. (Kul utmaning till världens enda stormakt att undvika att bli en fotnot!)
2. Sluta att tala om att nya åtgärder ska träda i kraft efter Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2012. Ny åtgärder behövs från 2010. Varför i hela världen ska sådant man kommer överens om 2009 inte träda i kraft förrän 2013?
3. Ansvaret att hejda klimatförändringarna är inte främst en (parti)politisk fråga det är en moralisk fråga.
4. Vi kan välja vilken fråga våra barnbarn kommer att ställa. Antingen: Varför gjorde ni inte tillräckligt trots allt ni visste? Eller: Hur lyckades ni? Jag vet vilken fråga jag vill svara på.
Al Gore uppträdde inte som någon med officiell maktposition. Enligt honom själv uppträdde han som som medborgare, pappa och grandfather (gäller väl för både morfar och farfar?). En utmaning som verkligen känns. Albin och Ida - jag vill ha ert bästa för ögonen i allt jag gör!
Den tropiska Balikvällen avslutades med glögg, lussekatt och pepparkaka i ambassadens regi för alla svenskar på plats. Konstigt om man verkar lite förvirrad? Icke. /SvenG
Al Gore höll sitt tal på ett sätt som skulle få retorikprofessorer att gråta hejdlöst av rörelse. En lagom portion fakta, bilder och liknelser, historiska referenser och citat för stora författare och politiska ledare och en modulering av rösten som inte kommer den bästa skådespelare efter.
Viktigast var dock innehållet. Beskrivningarna av klimatförändringarna och dess konsekvenser känner vi igen sen tidigare. Möjligen med undantag för de senaste rönen om i vilken takt isar och glaciärer smälter och därmed sammanhängande havsnivåhöjningar. Det går ruggigt fort nu!
Ni kan säkert läsa/se hans tal på nätet och ni kanske redan har fått det refererat i radio och tidningar mn jag fäste mig vid några punkter:
1. Han uppmanade konferensen att gå vidare utan USA om dom fortsätter att trilskas. Lämna en halvsida tom, gör en fotnotshänvisning och skriv att här skulle det stått vad USA ville bidra med men dom har inte bidragit. Vi återkommer dock efter presidentvalet för att fylla i detta tomma utrymme eftersom USA då kommer att vara beredda att ge sitt bidrag och ta sitt ansvar. (Kul utmaning till världens enda stormakt att undvika att bli en fotnot!)
2. Sluta att tala om att nya åtgärder ska träda i kraft efter Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2012. Ny åtgärder behövs från 2010. Varför i hela världen ska sådant man kommer överens om 2009 inte träda i kraft förrän 2013?
3. Ansvaret att hejda klimatförändringarna är inte främst en (parti)politisk fråga det är en moralisk fråga.
4. Vi kan välja vilken fråga våra barnbarn kommer att ställa. Antingen: Varför gjorde ni inte tillräckligt trots allt ni visste? Eller: Hur lyckades ni? Jag vet vilken fråga jag vill svara på.
Al Gore uppträdde inte som någon med officiell maktposition. Enligt honom själv uppträdde han som som medborgare, pappa och grandfather (gäller väl för både morfar och farfar?). En utmaning som verkligen känns. Albin och Ida - jag vill ha ert bästa för ögonen i allt jag gör!
Den tropiska Balikvällen avslutades med glögg, lussekatt och pepparkaka i ambassadens regi för alla svenskar på plats. Konstigt om man verkar lite förvirrad? Icke. /SvenG
Baliblogg 4
Strax innan lunch talade miljöminister Andreas Carlgren. Han utgick från de vetenskapliga rapporter som lagts fram från framför allt FN:s klimatpanel. Dessa utgör en "kristallklar" bekräftelse på hur läget är och vad som måste göras för att mildra klimathotet.
Vid konferensen i Köpenhamn år 2009 måste världens länder komma överens om att genomsnittstemperaturen inte får öka mer än 2 grader i förhållande till förindustriell tid. Utsläppen måste minska med 50-85 grader till 2050. Detta är ett gemensamt ansvar där "bördorna" fördelas rättvist så att den industrialiserade västvärlden tar på sig ett större beting.
Carlgren välkomnade också det engagemang som nu växer i USA på olika nivåer som meborgarna, näringslivet, delstaterna och inom senaten. Till och med mr Bush fick beröm för sitt växande engagemang (har jag missat nå´t?)
Miljöministern visade med den svenska utvecklingen som exempel att det går att kombinera ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Oljeanvändningen har halverats sedan 1970 samtidigt som användningen av bioenergi har ökat med 60%. Mellan 1990 och 2006 har växthusgasutsläppen minskat med 9 procent (nya siffror från SCB) samtidigt som tillväxten har varit 44%.
Han avslutade med att utmana församlingen att besluta om en vägkarta för fortsatta förhandlingar med tydliga tidsangivelser och punkter till vägledning på resan från Bali 2007 till Köpenhamn 2009.
Medan raden av talare forsätter att meddela varandra om den utmaning klimatförändringarna utgör pågår förhandlingar om slutdokumentet som ska beslutas någon gång under fredag kväll/natt. Detta dokument är ganska vagt i sitt språkbruk (enligt erfarna förhandlare) där EU och andra som vill ha tydliga åtaganden redan på Bali har backat för att få med USA, Kina och Indien i ett konstruktivt förhandlingsarbete fram till 2009 då ett avtal bör vara på plats som kan ge FN:s klimatkonvention fortsatt legitimitet och utgöra en bra bas för skärpningar av Kyotoprotokollet.
Utkastet säger att en gemensam vision ska tas fram som talar om totala utsläppsminskningar som ska ske på ett sätt som gynnar en ekologisk, social och ekonomiskt hållbar utveckling. Sedan pekas på fyra block inom vilka man måste få fram gemensamma åtaganden:
1. Utsläppsminskningar
2. Stöd till anpassning till klimatförändringarnas konsekvenser
3. Teknologiöverföring från industrialiserade länder till utvecklingsländer
4. Finansiering av olika åtgärder
Dokumentet talar också om att processen måste börja omgående och att en arbets/förhandlingsgrupp ska tillsättas. Gruppens första möte ska inte hållas senare än april 2008 och arbetet ska vara klart så att beslut kan fattas under mötet i Köpenhamn 2009.
Nu väntar alla på att Al Gore ska komma hit för att hålla tal under kvällen. Det ska bli spännande att höra vilka utmaningar han har till alla världens regeringar i allmänhet och till sin egen regering i synnerhet.
Jag åt lunch med Sveriges ambassadör i Indonesien och fick många spännande och intressanta informationer. Ett land som har ca 220 miljoner invånare som bor på 6000 av landets 17000 öar. En ganska ung demokrati (knappt 10 år) som står inför stora möjligheter och utmaningar. Ett lite mer udda faktum är att sången "Små grodorna" sjungs på samma sätt här som i Sverige. Det är en vanlig sång hos scoutrörelsen bland annat. Ambassadören visste dock inte varför våra bägge länder har denna sångskatt tillsammans. Någon som vet? /SvenG
Vid konferensen i Köpenhamn år 2009 måste världens länder komma överens om att genomsnittstemperaturen inte får öka mer än 2 grader i förhållande till förindustriell tid. Utsläppen måste minska med 50-85 grader till 2050. Detta är ett gemensamt ansvar där "bördorna" fördelas rättvist så att den industrialiserade västvärlden tar på sig ett större beting.
Carlgren välkomnade också det engagemang som nu växer i USA på olika nivåer som meborgarna, näringslivet, delstaterna och inom senaten. Till och med mr Bush fick beröm för sitt växande engagemang (har jag missat nå´t?)
Miljöministern visade med den svenska utvecklingen som exempel att det går att kombinera ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp. Oljeanvändningen har halverats sedan 1970 samtidigt som användningen av bioenergi har ökat med 60%. Mellan 1990 och 2006 har växthusgasutsläppen minskat med 9 procent (nya siffror från SCB) samtidigt som tillväxten har varit 44%.
Han avslutade med att utmana församlingen att besluta om en vägkarta för fortsatta förhandlingar med tydliga tidsangivelser och punkter till vägledning på resan från Bali 2007 till Köpenhamn 2009.
Medan raden av talare forsätter att meddela varandra om den utmaning klimatförändringarna utgör pågår förhandlingar om slutdokumentet som ska beslutas någon gång under fredag kväll/natt. Detta dokument är ganska vagt i sitt språkbruk (enligt erfarna förhandlare) där EU och andra som vill ha tydliga åtaganden redan på Bali har backat för att få med USA, Kina och Indien i ett konstruktivt förhandlingsarbete fram till 2009 då ett avtal bör vara på plats som kan ge FN:s klimatkonvention fortsatt legitimitet och utgöra en bra bas för skärpningar av Kyotoprotokollet.
Utkastet säger att en gemensam vision ska tas fram som talar om totala utsläppsminskningar som ska ske på ett sätt som gynnar en ekologisk, social och ekonomiskt hållbar utveckling. Sedan pekas på fyra block inom vilka man måste få fram gemensamma åtaganden:
1. Utsläppsminskningar
2. Stöd till anpassning till klimatförändringarnas konsekvenser
3. Teknologiöverföring från industrialiserade länder till utvecklingsländer
4. Finansiering av olika åtgärder
Dokumentet talar också om att processen måste börja omgående och att en arbets/förhandlingsgrupp ska tillsättas. Gruppens första möte ska inte hållas senare än april 2008 och arbetet ska vara klart så att beslut kan fattas under mötet i Köpenhamn 2009.
Nu väntar alla på att Al Gore ska komma hit för att hålla tal under kvällen. Det ska bli spännande att höra vilka utmaningar han har till alla världens regeringar i allmänhet och till sin egen regering i synnerhet.
Jag åt lunch med Sveriges ambassadör i Indonesien och fick många spännande och intressanta informationer. Ett land som har ca 220 miljoner invånare som bor på 6000 av landets 17000 öar. En ganska ung demokrati (knappt 10 år) som står inför stora möjligheter och utmaningar. Ett lite mer udda faktum är att sången "Små grodorna" sjungs på samma sätt här som i Sverige. Det är en vanlig sång hos scoutrörelsen bland annat. Ambassadören visste dock inte varför våra bägge länder har denna sångskatt tillsammans. Någon som vet? /SvenG
Baliblogg 3
Sitter inne i stora plenisalen. Talare från världens alla hörn passerar i strid ström. Norges statsminister inledde dagen med ett skarpt inlägg med löften om att avsätta 3 miljarder norska kronor per år ett antal år framöver för att stödja länder som förhindrar avskogning.
Det är en dryg timma till lunchuppehåll. Ingen vet om den svenska miljöministern ska tala före eller efter lunch. Talarlistan bröt samman under gårdagen. Ingen håller den anvisade tiden. Dessutom kompliceras det hela genom att konferensens ordförande utser olika grupper av ministrar och officials att förhandla i olika knäckfrågor, varför talarlistan hela tiden behöver göras om.
Morgonens EU-koordinering var mycket intressant. Miljöministrarna och deras chefsförhandlarare sitter vid ett stort bort, tjänstemän vid väggarna och ett antal åhörarplatser. Den portugisiska ordföranden sammanfattar förhandlingsläget. G77 länderna (utvecklingsländerna) och Kina har intagit en "konstruktiv" attityd, Saudiarabien och Indien är avvikarna som inte vill gå med på mycket och Världens enda riktiga stormakt USA agerar besynnerligt genom att inte säga något alls i viktiga förhandlingsgrupper. EU:s ledande roll är tydlig genom flera engagerade och tunga inlägg från bland andra Tyskland, England, Frankrike, Danmark, Holland, Italien, Spanien och Europeiska kommissionen. En rad överläggningar med andra länder finns på programmet för att påverka i rätt riktning. Det handlar om Indien, Ryssland, Australien, Kina, Brasilien och Japan. EU är ledande och aktiva - vi kan vara stolta.
Medan jag skrivit detta har Italien, Luxenburg, Mali, Guyana, Botswana och Fiji. Även idag gör olika ö-riken som exempelvis Fiji starka inlägg om sitt utsatta läge. Ca 70 talare återstår innan dagen är slut. /SvenG
Det är en dryg timma till lunchuppehåll. Ingen vet om den svenska miljöministern ska tala före eller efter lunch. Talarlistan bröt samman under gårdagen. Ingen håller den anvisade tiden. Dessutom kompliceras det hela genom att konferensens ordförande utser olika grupper av ministrar och officials att förhandla i olika knäckfrågor, varför talarlistan hela tiden behöver göras om.
Morgonens EU-koordinering var mycket intressant. Miljöministrarna och deras chefsförhandlarare sitter vid ett stort bort, tjänstemän vid väggarna och ett antal åhörarplatser. Den portugisiska ordföranden sammanfattar förhandlingsläget. G77 länderna (utvecklingsländerna) och Kina har intagit en "konstruktiv" attityd, Saudiarabien och Indien är avvikarna som inte vill gå med på mycket och Världens enda riktiga stormakt USA agerar besynnerligt genom att inte säga något alls i viktiga förhandlingsgrupper. EU:s ledande roll är tydlig genom flera engagerade och tunga inlägg från bland andra Tyskland, England, Frankrike, Danmark, Holland, Italien, Spanien och Europeiska kommissionen. En rad överläggningar med andra länder finns på programmet för att påverka i rätt riktning. Det handlar om Indien, Ryssland, Australien, Kina, Brasilien och Japan. EU är ledande och aktiva - vi kan vara stolta.
Medan jag skrivit detta har Italien, Luxenburg, Mali, Guyana, Botswana och Fiji. Även idag gör olika ö-riken som exempelvis Fiji starka inlägg om sitt utsatta läge. Ca 70 talare återstår innan dagen är slut. /SvenG
onsdag 12 december 2007
Baliblogg 2
Frukost vid 7, registrering vid 8, Öppningsceremoni vid 10, Round Table med EU-parlamentariker vid 11, lunch och sedan häckande i konferenslokalen till 18 varefter koordinering med svenska delegationen, åter på hotellet vid 21, mat och sedan diverse försök att komma ut på nätet - nu är vi där!
Mellan registrering och öppningsceremonin intogs fika vid samma bord som en amerikan som jobbat som rådgivare i kongressen åt demokraterna. Han var djupt bekymrad över USA:s hållning i klimatfrågorna. Den nuvarande administrationen har målat in sig i ett hörn men en ny president, oavsett politisk färg kommer att göra en lika skarp förändring som den nye premiärministern i Australien, var hans budskap. Hoppfullt!
Öppningsceremonin inleddes med en tyst minut för de hjälparbetare som dödats vid attentaten i Algeriet. Konferensens president nämde också Australiens nya politik på klimatområdet vilket drog ned långa applåder. Kan man gissa att detta inte bara var ett uttryck för uppskattning av Kevin Rudd utan också ett usch till Bush?
FN:s generalsekreterare betonade det historiska i att forskarna i konsensus efter många år av arbete nu lagt fast resultat som definitivt utmanar till handling för världens politiker. Vi har fortfarande en kort tid av möjligheter att påverka utvecklingen innan det är för sent. Stern har ju för ett drygt år sedan pekat på att om inget görs kommer kostnaderna för anpassning och andra konsekvenser att uppgå till 15-20% av BNP i världens länder. De åtgärder som nu föreslås från olika håll utgör ca 0,5% av BNP, investerinar som i sig sedan kan leda till ytterligare tillväxt och välstånd. Redan nu drabbas de fattigaste och mest utsatta människorna av klimatförändringarna. Det är alltså också ett moraliskt ansvar för oss i den industrialiserade världen som ju har orsakat de utsläpp som leder till temperaturökningar.
UNDP:s talare framhöll att det behövs motsvarande 9 jordklot för att kunna ta emot de ökande koldioxidutsläppen.
Med svetten rinnande i den tropiska hettan marcherade vi till EU-paviljongen där ett samtal hölls om vad som kan göras för att förbättra systemet med handel med utsläppsrätter. Paviljongen består av en hoper tält som står på en parkering så det är inte så elegant som det låter. Dessutom var det värsta bastun under duken. En finsk miljöpartistisk rådgivare till regeringen gjorde dock intryck med sin lugna och av värmen helt oberörda blekfinska uppsyn. Kristdemokraternas EU-parlamentariker gjorde enligt min mening det klokaste inlägget där han betonade att utsläppshandeln inte löser alla problem. Han pekade på att det behövs ny teknologi och västvärldens ansvar gentemot den fattiga delen av världen. Ingetdera löses med hjälp av handel med utsläppsrätter.
Tillbaka i konferenslokalen lyssnade vi till miljöministrar (eller motsvarande) från 18 olika länder innan vi lämnade lokalen. En tydlig besvikelse uttalades från länderna i Afrika och Kina för att vi i väst inte levt upp till våra åtaganden innan vi börjar ställa krav på dom. De önskar stöd för att införa nu teknik och en fond som kan ge bidrag till anpassningsåtgärder. Grenadas FN ambassadör talade för inte mindre än 44 ö-riken som redan drabbats och som riskerar att drabbas riktigt hårt framöver. För dessa länder handlar det inte om anpassning till ändrade förhållanden. De riskerar att helt försvinna när havsytan stiger.
Kinas representant hade intressanta räkneövninar från talarstolen där han menade att de tekniska förbättringar man gjort har minskat utsläppen med många miljoner ton i förhållande till vad som kommit ut om man fortsatt som förut. Han sa dock inget om att volymen utsläpp ökat dramatiskt så att de totala utsläppen också ökat dramatiskt. Det mest absurda inslaget var Saudiarabiens "Minister of Petrolium and Mineral Resources" som menade att stödet till uländerna för att minska utsläppen kan gå till allt tänkbart utom att minska oljeberoendet (sic!)
I det svenska koordinerinsmötet gicks förhandlingsläget igenom. Proffsförhandlare och diplomater ser alla svårigheter och nattmanglingar som utmaningar och är ganska hoppfulla om att man ska kunna presentera resultat på fredag/lördag. En bild som står i kontrast till folk från miljöorganisationer m.fl som gärna går i spinn när olika förhandlingar bryter samman och det slamras i dörrarna. Förhandlarna har en egen grammatik som är ganska svår att förstå sig på för den oinvigde. Tisdag natt förhandlade gruppen för teknologiöverföringar långt in på natten. Tiden för arbetsgruppen hade gått ut men en lösning var på gång och alla vädjade om en timme tiill. Men si det gick inte då lokalerna måste utrymmas för att byggas om inför det högtidliga öppnandet under onsdagen. Arbetet försvårades också av att en australiensare använde fel uttryck vilket upprörde andra delegationer. Trots att han bad om ursäkt var han rökt och förtroendet förbrukat.
I morgon talar bland annat det svenska miljöministern och en rad andra intressanta länder lägger fram sin syn. Parallellt pågår förhandlingar för att lösa ut konfliktområden. Allt för att ett färdigt dokument ska kunna presenteras på lördag förmiddag. Ett dokument som förhoppningsvis ska peka ut ett arbetssätt och helst också vissa målsättningar som ska leda fram till en ny stor klimatöverenskommelse i Köpenhamn 2009. En överenskommelse som ska omfatta alla världens länder.
Huvva, nu är det dags att duscha igen - varför föddes man inte till finne? /SvenG
Mellan registrering och öppningsceremonin intogs fika vid samma bord som en amerikan som jobbat som rådgivare i kongressen åt demokraterna. Han var djupt bekymrad över USA:s hållning i klimatfrågorna. Den nuvarande administrationen har målat in sig i ett hörn men en ny president, oavsett politisk färg kommer att göra en lika skarp förändring som den nye premiärministern i Australien, var hans budskap. Hoppfullt!
Öppningsceremonin inleddes med en tyst minut för de hjälparbetare som dödats vid attentaten i Algeriet. Konferensens president nämde också Australiens nya politik på klimatområdet vilket drog ned långa applåder. Kan man gissa att detta inte bara var ett uttryck för uppskattning av Kevin Rudd utan också ett usch till Bush?
FN:s generalsekreterare betonade det historiska i att forskarna i konsensus efter många år av arbete nu lagt fast resultat som definitivt utmanar till handling för världens politiker. Vi har fortfarande en kort tid av möjligheter att påverka utvecklingen innan det är för sent. Stern har ju för ett drygt år sedan pekat på att om inget görs kommer kostnaderna för anpassning och andra konsekvenser att uppgå till 15-20% av BNP i världens länder. De åtgärder som nu föreslås från olika håll utgör ca 0,5% av BNP, investerinar som i sig sedan kan leda till ytterligare tillväxt och välstånd. Redan nu drabbas de fattigaste och mest utsatta människorna av klimatförändringarna. Det är alltså också ett moraliskt ansvar för oss i den industrialiserade världen som ju har orsakat de utsläpp som leder till temperaturökningar.
UNDP:s talare framhöll att det behövs motsvarande 9 jordklot för att kunna ta emot de ökande koldioxidutsläppen.
Med svetten rinnande i den tropiska hettan marcherade vi till EU-paviljongen där ett samtal hölls om vad som kan göras för att förbättra systemet med handel med utsläppsrätter. Paviljongen består av en hoper tält som står på en parkering så det är inte så elegant som det låter. Dessutom var det värsta bastun under duken. En finsk miljöpartistisk rådgivare till regeringen gjorde dock intryck med sin lugna och av värmen helt oberörda blekfinska uppsyn. Kristdemokraternas EU-parlamentariker gjorde enligt min mening det klokaste inlägget där han betonade att utsläppshandeln inte löser alla problem. Han pekade på att det behövs ny teknologi och västvärldens ansvar gentemot den fattiga delen av världen. Ingetdera löses med hjälp av handel med utsläppsrätter.
Tillbaka i konferenslokalen lyssnade vi till miljöministrar (eller motsvarande) från 18 olika länder innan vi lämnade lokalen. En tydlig besvikelse uttalades från länderna i Afrika och Kina för att vi i väst inte levt upp till våra åtaganden innan vi börjar ställa krav på dom. De önskar stöd för att införa nu teknik och en fond som kan ge bidrag till anpassningsåtgärder. Grenadas FN ambassadör talade för inte mindre än 44 ö-riken som redan drabbats och som riskerar att drabbas riktigt hårt framöver. För dessa länder handlar det inte om anpassning till ändrade förhållanden. De riskerar att helt försvinna när havsytan stiger.
Kinas representant hade intressanta räkneövninar från talarstolen där han menade att de tekniska förbättringar man gjort har minskat utsläppen med många miljoner ton i förhållande till vad som kommit ut om man fortsatt som förut. Han sa dock inget om att volymen utsläpp ökat dramatiskt så att de totala utsläppen också ökat dramatiskt. Det mest absurda inslaget var Saudiarabiens "Minister of Petrolium and Mineral Resources" som menade att stödet till uländerna för att minska utsläppen kan gå till allt tänkbart utom att minska oljeberoendet (sic!)
I det svenska koordinerinsmötet gicks förhandlingsläget igenom. Proffsförhandlare och diplomater ser alla svårigheter och nattmanglingar som utmaningar och är ganska hoppfulla om att man ska kunna presentera resultat på fredag/lördag. En bild som står i kontrast till folk från miljöorganisationer m.fl som gärna går i spinn när olika förhandlingar bryter samman och det slamras i dörrarna. Förhandlarna har en egen grammatik som är ganska svår att förstå sig på för den oinvigde. Tisdag natt förhandlade gruppen för teknologiöverföringar långt in på natten. Tiden för arbetsgruppen hade gått ut men en lösning var på gång och alla vädjade om en timme tiill. Men si det gick inte då lokalerna måste utrymmas för att byggas om inför det högtidliga öppnandet under onsdagen. Arbetet försvårades också av att en australiensare använde fel uttryck vilket upprörde andra delegationer. Trots att han bad om ursäkt var han rökt och förtroendet förbrukat.
I morgon talar bland annat det svenska miljöministern och en rad andra intressanta länder lägger fram sin syn. Parallellt pågår förhandlingar för att lösa ut konfliktområden. Allt för att ett färdigt dokument ska kunna presenteras på lördag förmiddag. Ett dokument som förhoppningsvis ska peka ut ett arbetssätt och helst också vissa målsättningar som ska leda fram till en ny stor klimatöverenskommelse i Köpenhamn 2009. En överenskommelse som ska omfatta alla världens länder.
Huvva, nu är det dags att duscha igen - varför föddes man inte till finne? /SvenG
tisdag 11 december 2007
Baliblogg 1
Här kommer ett tappert försök att återuppta bloggandet och ge lite intryck från Bali där jag ingår i den svenska delegationen vid klimatkonferensen.
Resan startade från Kumla station måndag kl 06.48 för att avslutas vid hotellet nästan exakt ett dygn senare (svensk tid) efter mellanlandning i Bankok. Bali ligger sju timmar före så detta skrivs tisdag kväll kl 21.45. Tropisk värme med drypande luftfuktighet!
Snabbt in i duschen, inkastad i en taxi var vi med om ett delegationsmöte där miljöministern och hans statssekretereare deltog tillsammans med drygt tio av de svenska förhandlarna.
Den första veckan har tjänstemän från ländernas olika departement grottat i mängder med tekniska frågor och nu väntar man på att ministrarnas närvaro ska ge lite högre fart i de förhandlingar som ännu så länge har gått ungefär som man kan hoppas. Samtal pågår i mer eller mindre formella grupper i alla viktiga frågor.
Tre separata kontaktgrupper förhandlar om sluttexter. Den svåra frågan är om man ska våga lägga fast en färdplan som med olika hållplatser leder fram till en överenskommelse i Köpenhamn under sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009.
USA har uppträtt konstruktivt under den första delen av konferensen men man har en lite egen agenda där man vill diskutera framtiden tillsammans med de andra största ekonomierna i världen. Även Indien som inför konferensen varit ganska bångstyrigt har varit konstruktiva även om deras huvudpersoner ännu inte dykt upp. Kina har signalerat att man vill se en uppgörelse men ser sig inte bunden av att det ska vara klart 2009.
En uppgörelse finns om att bygga upp en anpassningsfond där de länder som drabbas värst av klimatförändringarna (främst u-länder) kan få stöd.
Nu dundrar som sagt de stora elefanterna in på scenen då "högnivåsegmentet" (diplomatspråk för ungefär detta) börjar i morgon onsdag då Indonesiens president inviger och FN:s generalsekreterare talar.
Klart är att den här typen av förhandlingskonferenser har sina experter och spelare. Frågorna får ofta eget liv och drar iväg med benägen hjälp av diverse taktiserande. Massor med tekniska frågeställningar och förhandlingsspel medverkar till att processerna känns ganska tröga. Dock brukar det prutta till i ketchupbehållaren på slutet och förhandlarna åker hem var och en till sitt ganska nöjda och belåtna.
Nu är det dags för dusch och välbehövlig sömn.
Vi hörs, /SvenG
Resan startade från Kumla station måndag kl 06.48 för att avslutas vid hotellet nästan exakt ett dygn senare (svensk tid) efter mellanlandning i Bankok. Bali ligger sju timmar före så detta skrivs tisdag kväll kl 21.45. Tropisk värme med drypande luftfuktighet!
Snabbt in i duschen, inkastad i en taxi var vi med om ett delegationsmöte där miljöministern och hans statssekretereare deltog tillsammans med drygt tio av de svenska förhandlarna.
Den första veckan har tjänstemän från ländernas olika departement grottat i mängder med tekniska frågor och nu väntar man på att ministrarnas närvaro ska ge lite högre fart i de förhandlingar som ännu så länge har gått ungefär som man kan hoppas. Samtal pågår i mer eller mindre formella grupper i alla viktiga frågor.
Tre separata kontaktgrupper förhandlar om sluttexter. Den svåra frågan är om man ska våga lägga fast en färdplan som med olika hållplatser leder fram till en överenskommelse i Köpenhamn under sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009.
USA har uppträtt konstruktivt under den första delen av konferensen men man har en lite egen agenda där man vill diskutera framtiden tillsammans med de andra största ekonomierna i världen. Även Indien som inför konferensen varit ganska bångstyrigt har varit konstruktiva även om deras huvudpersoner ännu inte dykt upp. Kina har signalerat att man vill se en uppgörelse men ser sig inte bunden av att det ska vara klart 2009.
En uppgörelse finns om att bygga upp en anpassningsfond där de länder som drabbas värst av klimatförändringarna (främst u-länder) kan få stöd.
Nu dundrar som sagt de stora elefanterna in på scenen då "högnivåsegmentet" (diplomatspråk för ungefär detta) börjar i morgon onsdag då Indonesiens president inviger och FN:s generalsekreterare talar.
Klart är att den här typen av förhandlingskonferenser har sina experter och spelare. Frågorna får ofta eget liv och drar iväg med benägen hjälp av diverse taktiserande. Massor med tekniska frågeställningar och förhandlingsspel medverkar till att processerna känns ganska tröga. Dock brukar det prutta till i ketchupbehållaren på slutet och förhandlarna åker hem var och en till sitt ganska nöjda och belåtna.
Nu är det dags för dusch och välbehövlig sömn.
Vi hörs, /SvenG
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
