Baliblogg 5

Fullt i lokalen, fullt runt TV-skärmarna i korridorerna. Förtätad stämning, väckelsemöte.

Al Gore höll sitt tal på ett sätt som skulle få retorikprofessorer att gråta hejdlöst av rörelse. En lagom portion fakta, bilder och liknelser, historiska referenser och citat för stora författare och politiska ledare och en modulering av rösten som inte kommer den bästa skådespelare efter.

Viktigast var dock innehållet. Beskrivningarna av klimatförändringarna och dess konsekvenser känner vi igen sen tidigare. Möjligen med undantag för de senaste rönen om i vilken takt isar och glaciärer smälter och därmed sammanhängande havsnivåhöjningar. Det går ruggigt fort nu!

Ni kan säkert läsa/se hans tal på nätet och ni kanske redan har fått det refererat i radio och tidningar mn jag fäste mig vid några punkter:
1. Han uppmanade konferensen att gå vidare utan USA om dom fortsätter att trilskas. Lämna en halvsida tom, gör en fotnotshänvisning och skriv att här skulle det stått vad USA ville bidra med men dom har inte bidragit. Vi återkommer dock efter presidentvalet för att fylla i detta tomma utrymme eftersom USA då kommer att vara beredda att ge sitt bidrag och ta sitt ansvar. (Kul utmaning till världens enda stormakt att undvika att bli en fotnot!)
2. Sluta att tala om att nya åtgärder ska träda i kraft efter Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2012. Ny åtgärder behövs från 2010. Varför i hela världen ska sådant man kommer överens om 2009 inte träda i kraft förrän 2013?
3. Ansvaret att hejda klimatförändringarna är inte främst en (parti)politisk fråga det är en moralisk fråga.
4. Vi kan välja vilken fråga våra barnbarn kommer att ställa. Antingen: Varför gjorde ni inte tillräckligt trots allt ni visste? Eller: Hur lyckades ni? Jag vet vilken fråga jag vill svara på.

Al Gore uppträdde inte som någon med officiell maktposition. Enligt honom själv uppträdde han som som medborgare, pappa och grandfather (gäller väl för både morfar och farfar?). En utmaning som verkligen känns. Albin och Ida - jag vill ha ert bästa för ögonen i allt jag gör!

Den tropiska Balikvällen avslutades med glögg, lussekatt och pepparkaka i ambassadens regi för alla svenskar på plats. Konstigt om man verkar lite förvirrad? Icke. /SvenG