Baliblogg 1

Här kommer ett tappert försök att återuppta bloggandet och ge lite intryck från Bali där jag ingår i den svenska delegationen vid klimatkonferensen.

Resan startade från Kumla station måndag kl 06.48 för att avslutas vid hotellet nästan exakt ett dygn senare (svensk tid) efter mellanlandning i Bankok. Bali ligger sju timmar före så detta skrivs tisdag kväll kl 21.45. Tropisk värme med drypande luftfuktighet!

Snabbt in i duschen, inkastad i en taxi var vi med om ett delegationsmöte där miljöministern och hans statssekretereare deltog tillsammans med drygt tio av de svenska förhandlarna.

Den första veckan har tjänstemän från ländernas olika departement grottat i mängder med tekniska frågor och nu väntar man på att ministrarnas närvaro ska ge lite högre fart i de förhandlingar som ännu så länge har gått ungefär som man kan hoppas. Samtal pågår i mer eller mindre formella grupper i alla viktiga frågor.

Tre separata kontaktgrupper förhandlar om sluttexter. Den svåra frågan är om man ska våga lägga fast en färdplan som med olika hållplatser leder fram till en överenskommelse i Köpenhamn under sveriges ordförandeskap i EU hösten 2009.

USA har uppträtt konstruktivt under den första delen av konferensen men man har en lite egen agenda där man vill diskutera framtiden tillsammans med de andra största ekonomierna i världen. Även Indien som inför konferensen varit ganska bångstyrigt har varit konstruktiva även om deras huvudpersoner ännu inte dykt upp. Kina har signalerat att man vill se en uppgörelse men ser sig inte bunden av att det ska vara klart 2009.

En uppgörelse finns om att bygga upp en anpassningsfond där de länder som drabbas värst av klimatförändringarna (främst u-länder) kan få stöd.

Nu dundrar som sagt de stora elefanterna in på scenen då "högnivåsegmentet" (diplomatspråk för ungefär detta) börjar i morgon onsdag då Indonesiens president inviger och FN:s generalsekreterare talar.

Klart är att den här typen av förhandlingskonferenser har sina experter och spelare. Frågorna får ofta eget liv och drar iväg med benägen hjälp av diverse taktiserande. Massor med tekniska frågeställningar och förhandlingsspel medverkar till att processerna känns ganska tröga. Dock brukar det prutta till i ketchupbehållaren på slutet och förhandlarna åker hem var och en till sitt ganska nöjda och belåtna.

Nu är det dags för dusch och välbehövlig sömn.

Vi hörs, /SvenG